GREKLANDSDRAMAT
En lektion i hur man förödmjukar sin motpart
Uppgörelsen med Grekland har nu fått sina tydliga konturer, nu återstår det
att se om uppgörelsen kan landa överallt.
Med facit i hand så här långt har vi fått mängder av erfarenheter, där man
kan peka ut två viktiga erfarenheter.
Även med de bästa föresatser blir ett projekt, här det stora fredsprojek-
tet EU/valutaunionen, aldrig framgångsrikt, om de viktigaste förutsätt-
ningarna saknats för att kunna genomföra projektet.
DÅ ALLA NU INOM "DET STORA FREDSPROJEKTET" TYCKS VARA
MER FIENTLIGT INSTÄLLDA TILL ALLA ANDRA SEDAN BILDANDET
TYCKS INTE BARA DE FLESTA, UTAN ALLA FÖRUTSÄTTNINGAR HA
SAKNATS.
Den andra viktiga erfarenheten vi lärt oss är då:
En lång och utdragen och mycket omfattande lektion i hur man för-
nedrar en vän, för Grekland är väl en vän, eller ?
Tyskland har väl under förhandlingarna visat sig vara den store läromästa-
ren, när det gäller att förnedra sina vänner, man får väl anta att man försöker
ge igen efter sin egen stora förnedring under och efter 2 VK.
Redan i samband med förhandlingarnas slutskede fann sig den italienske
premiärministern tvungen att försöka få stopp på Tysklands agerande med
orden:
SLUTA NU UPP MED ATT FÖRNEDRA GREKLAND.
Tyskland uppges också under förhandlingar ha ställt krav, som hela tiden var
omöjliga att uppfylla, och som syftade till att förnedra Grekland och få landet
att göra en "frivillig grexit".
Men den italienske premiärministerns framställan klingade ohörd, Tyskland
fortsatte att förnedra Grekland, inte bara under förhandlingarna, utan även
efter fet att uppgörelsen är klar.
Vi andra, som inte är tyskar, inser ganska så snart och ganska så lätt, att
förutsättningen för att en sådan här uppgörelse ska kunna "implementeras"
så smärtfritt som möjligt, är att ingen av parterna känner sig förnedrad och
kränkt av uppgörelsens innehåll.
Till och med "fylltratten" Juncker, med alla sina alkoholproblem, insåg att
båda parter måste känna att de lämnar förhandlingarna utan att ha blivit
alltför mycket förnedrande, vilket han uttryckte i försiktiga ordalag, tydligen
för stunden till allas överraskning helt nykter.
Men tyskarna vill ge oss en annan lektion, en oslagen lektion i hur man'
förnedrar en motpart i och efter en viktig förhandlingar. Man kan därför
nu i tyska media läsa följande:
UPPGÖRELSEN MED GREKLAND ÄR EN TOTAL KAPITULATION
OCH EN FÖRUDMJUKANDE UNDERKASTELSE FÖR ALEXIS
TSIPRAS.
Det är alltså så tyskarna ser på hur man ska förinta en "vän" inom det
"stora fredsprojektet".
Det är inte utan att tankarna går till den "Stora förintelsen", har tyskar-
na trots allt inte lärt sig något ?
I Spiegel kan man också läsa hur Tyskland ser på uppgörelsens inne-
håll.
DEN ÄR EN KATALOG ÖVER GRYMHETER MOT GREKLAND.
Det är Tyskland, som haft ett avgörande inflytande på förhandlingsresul-
tatet, och landets förhållningssätt till en "vän" inom "Det Stora Fredspro-
jektet" kan nu sammanfattas med:
FÖR ATT FÅ NER VÅR EU VÄN GREKLAND RIKTIGT PÅ KNÄ SÅ
SKA VI SE TILL ATT LANDETS PREMIÄRMINISTER TVINGAS TILL
EN OFFENTLIG TOTAL KAPITULATION OCH TILL EN FÖRUDMJU-
KANMDE BEHANDLING OCH VI SKA UPPRÄTTA EN KATALOG ÖVER
GRYMHETER SOM HAN TVINGAS IMPLEMENTERA, FLERA REDAN
PÅ ONSDAG.
Hur många vänner får man på sikt behålla med det synsättet ?
Och hur många tror att Greklands förmåga, och framför allt vilja, medför
att man långsiktigt når en lösning efter denna behandling ?
Många initierade menade under förhandlingarna att Tyskland reste krav,
omöjliga att genomföra, som syftade till att få ur Grekland ur båda EU
och valutaunionen.
Mycket tyder nu på att Tyskland inte gett upp denna kamp, utan försöker
förnedra grekerna så mycket att landets parlament tvingas säga nej av
"ren och skär förbannelse".
Efter Tysklands lektion i hur man förnedrar en "vän inom EU" kan man
citera det gamla ordspråket.
" MED SÅDANA VÄNNER SOM TYSKLAND BEHÖVER MAN INGA
FIENDER".
AE
Kommentarer
Trackback
