boråspolitik

EXPORT AV TERRORISTER

Svenska IS krigare slår rekord

 

Regeringen har presskonferens och informerar om att man kommer att skärpa lag-

stiftningen när det gäller terroristverksamhet.

 

Många är kritiska till utspelet och det troliga är väl att skärpningen stannar "på

papperet", om det blir något "papper".

 

Oavsett hur lagstiftningen utformas och oavsett hur den kommer att tillämpas finns

det positiva inslag i utspelet.

 

Regeringen inser sent omsider, senare än de flesta andra västregeringar, att

det finns ett problem knutet till att jihadister söker och får en fristad i Sverige.

 

Förutom att man nu inser problemet, är det positivt att man erkänner problemet,

de två första stegen är nu tagna, nu återstår att se hur fortsättningen blir och hur

trovärdigt utspelet är.

 

Dagens Industri skriver i dag om Sveriges Jihadistkrigare under rubriken:

 

" KRÄVS MER FÖR ATT STOPPA EXPORTEN AV TERRORISTER ".

 

Det är lätt att instämma i detta, det krävs mycket mer för att stoppa exporten av

terrorister, en bra början kanske vore att stoppa importen av terrorister, då finns det

mindre att exportera.

 

Ett stort problem, vilket regeringen inte vågar/vill erkänna, är hur de miljöer ser ut,

där importerade jihadistkrigare har sin hemvist och frodas.

 

Dessa sammanfaller i mångt och mycket med våra så kallade "nogozoner" och

i dessa parallellsamhällen finns ett betydande stöd för IS även utanför kretsen

av rena jihadistkrigare.

 

DET FINNS I FÖRSLAGET INGET SOM TYDER PÅ ATT REGERINGEN VÅGA TA

ITU MED DETTA PROBLEM, VARFÖR VI ÄVEN FORTSÄTTNINGSVIS FÅR RÄKNA

MED ATT SE SVAJANDE IS FLAGGOT PÅ GATORNA I MALMÖ OCH BERGSJÖN,

KANSKE PÅ FLER ORTER.

 

Man väjer för problemet därför att det finns förståelse för jihahistkrigarna långt in i so-

cialdemokratins högsta ledning (läs Mona Sahlin mm). Rent juridiskt kan det knappast

finnas något som förhindrar att man lagstiftar mot att provocera med IS flaggor. Kan

man lagstifta mot nazistiska symboler bör man rimligen kunna lagstifta mot IS sym-

boler.

 

Är det Mona Sahlin som är ett hinder för en sådan lagstiftning eller följer vi även

här motståndets minsta lag, vi ger oss inte på det som är mest farligt (IS) utan ger

oss på det som är mindre farligt (naziorganisationer).

 

Dagens Industri påpekar att Sverige har mest IS krigare per capita efter Belgien och

skriver att fler IS krigare kommer från Göteborg är från hela USA. Man avslutar därför

ledaren med att skriva:

 

" Vi är skyldiga, att utan skygglappar och beröringsskräck undersöka faktorerna

som gör att Sverige är en av de ledande nationerna i EU när det gäller export av

IS krigare".

 

Genom denna formulering visar DI att DI också har "skygglappar" och "beröringsskräck",

det behövs inga undersökningar om varför Sverige har mest IS krigare, det är bara att

följa naturlagarna,

 

IMPORTERAR MAN MEST IS KRIGARE HAR MAN OCKSÅ FLEST IS KRIGARE

ATT EXPORTERA, EN SJÄLVKLARHET SOM HAR KARAKTÄREN AV EN NATUR-

LAG.

 

Hur trovärdig är nu regeringens utspel ? Egentligen föga trovärdigt, om man ser till

agerandet i övrigt.

 

Man har utsett Mona Sahlin till "nationell samordnare" och hon beskriver regeringens

jihadistkrigare som "återvändare". När regeringen vill sätta dessa i fängelse vill Mona

Sahlin sätta dem i gräddfil och förse dem med "jobb och bostäder".

 

Man behöver inte befinna sig på den övre delen av IQ skalan för att omedelbart inse

att dessa attityder , regeringens och Mona Sahlins. inte är förenliga.

 

Så länge regeringen har kvar Mona Sahlin som "nationell samordnare" och inte dis-

tanserar sig från hennes närmast groteska uppfattningar är trovärdigheten liten, eller

närmast obefintlig.

 

Regeringens "kompisar" i Örebro och Stockholm vill i likhet med Mona Sahlin ge

dessa jihaistkrigare gräddfil i form av förtur till jobb och bostäder. Då regeringen

menar att samma jihadister ska sättas i fängelse innebär detta att även utifrån det-

ta trovärdigheten för regeringen är helt obefintligt.

 

Det regeringen borde begripa är att man inte kan sitta på två stolar samtidigt.

 

INTE ENS OM MAN ÄR SOM MONA SAHLIN, STOLLIG.

 

AE

 

 

SLOPAT VINSTINTESSE I FRISKOLOR FULLT MÖJLIGT ?

I vart fall i möjligheternas land

 

Debatten har tidvis gåt het, när det gäller vinstintresset i våra friskolor. De stackare

som hävdat att man kan driva friskolor utan vinstintressen har fått löpa gatlopp och

beskyllts för både det ena och andra, mindre smickrande.

 

Men man kan driva friskolor utan vinstintresse.

 

I VART FALL OM MAN LEVER I MÖJLIGHETERNAS LAND.

 

Och möjligheternas land är USA, där kan man genomföra det möjliga, det som anses

som omöjligt i Sverige.

 

Antalet friskolor i USA ökar nu kraftigt, något som skedde även i Sverige för några år

sedan. Drivkraften för de som startade friskolor i Sverige tycks för det mesta att dö ri-

kare än de flesta andra.

 

Drivkrafterna i USA tycks ligga på en helt annan nivå, där tycks drivkrafter va-

ra möjligt, som i Sverige framstår som helt omöjliga, i vart fall när vissa vur-

mare för fria marknadskrafter tillåts äga debatten, som det ofta heter.

 

I USA drivs endast 12 % av friskolorna med vinstintresse, vilket måste innebära att

de flesta (98 %) drivs utan vinstintresse.

 

Därutöver gäller för de som drivs utan vinstintresse att reglerna hindrar ägarna att

sträva efter så stora vinster, att de kommer att dö rikare än de flesta andra.

 

I USA har man uppenbarligen hittat former hur man kan driva friskolor, dels

utan vinstintresse, dels med kraftigt begränsade möjligheter till vinstuttag.

 

I USA förklarar man detta fenomen, för ett fenomen måste det vara att göra det

som är omöjligt i Sverige möjligt i USA, med att de som startar friskolor oftast

har andra drivkrafter än att dö rikare än de flesta andra.

 

Som exempel på sådan drivkrafter exemplifierar man med den i svenska

så obskyra, så obskyr att den anses som omöjlig, drivkraften att man vill

verka för ökad kunskapsutveckling.

 

Något åt det hållet har vänsterkommunisterna tillåtet sig att hävda, och vi vet alla

vad de blivit kallade när de framfört sådana obskyra uppfattningar.

 

VERKLIGHETSFRÄMMANDE TYCKS VÄL VARA ETT AV DE SNÄLLASTE

OMDÖMEN VÄNSTERKOMMUNISTERNA HÄR FÅTT.

 

Men, som sagt, det som är verklighetsfrämmande och omöljigt i Sverige, tycks

vara både verklighetsförankrat och möjligt i USA.

 

Hur ska man då tolka denna information ?

 

ATT VI ÄR BÄST I VÄRLDEN, SOM VANLIGT FRESTAS MAN TILLÄGGA.

 

Samtidigt blir man ju lite fundersam, det USA vi lärt känna genom åren har ju

verkat som om ökad rikedom vore den alena saliggörande drivkraften. Är det

tid att tänka om ??

 

Kan det vara så att det är svenska politikers ambition att öka inkomstklyftorna

snabbast i västvärlden, för den ambition tycks de ha haft och de har lyckats väl,

åstadommit denna "uppochnerpåvända värld" ??

 

AE

 

 

 

SVENSK BAKLÄNGESLOGIK

Hög tid för nytt inflationsmål

 

Den rubriken kan man i dag finna under brännpunkt i Svenska Dagbladet, skrivet

av Alexander Sovré, verksam på TNS Sifo.

 

Det är sällan man kan läsa en så välskriven avrättning av vårt inflationsmål, ett

mål som antogs 1993 och numera är helt överspelat till följd av prispressing ge-

nom globaliseringen, digitaliseringen och automatiseringen.

 

Detta hindrar inte vår Riksbank, med Stefan Ingves i spetsen, att klamra sig fast

vid det förflutna.

 

Under Brännpunkt blir nu både Riksbanken, Inflationsmålet och Stefan

Ingves grymt avrättade.

 

ANVÄNDER MAN, SOM ALEXANDER SOVRÈ BESKRIVER DET, EN MÄRK-

LIG BAKLÄNGESLOGIK, MÅSTE DET RIMLIGEN VARA FRÅGAN OM EN REN

AVRÄTTNING.

 

När inflationsmålet fattades 1993, i den miljö som då fanns med hög inflation, då

var målet att få ner inflationen och medlet var då räntan.

 

RIKSBANKENS STRATEGI BLEV DÅ ATT HÖGA RÄNTAN FÖR ATT SÄNKA

INFLATIONEN.

 

Nu vill man nå samma inflationsmål från ett annat håll, utan att fundera det allra

minsta om målet är välavvägt.

 

DET HISTORISKA MÅLET SITTER I VÄGGARNA.

 

För att nu nå detta ursprungliga mål, från ett annat håll, använder Riksbanken

samma verktyg, räntan.

 

Tidigare ville man få NER INFLATIONEN genom att HÖJA RÄNTAN, nu vill

man få UPP INFLATIONEN genom att SÄNKA RÄNTAN.

 

Detta kallar Alexander Sovré "EN MÄRKLIG BAKLÄNGESLOGIK" , vilket nog

bör ses som en träffande beskrivning.

 

Till saken hör att ingen ansträngt sig av att undersöka hur ekonomin långsiktigt

kan påverkas om man inte använder logik, utan använder sig av omvänd logik

eller "märklig baklängeslogik".

 

Man får därför gissa sig till hur det kan tänkas gå när man lämnar logiken

och använder sig av "märklig baklängeslogik".

 

EN BRA GISSNING BLIR NOG ATT DET GÅR "BAKÅT" OCH UTVECKLINGEN

SÅ HÄR LÅNGT MOTSÄGER JU INTE DENNA GISSNING.

 

AE

SVENSKT HAVERI I MEGAFORMAT

Sverige visar vägen, för hur det inte ska gå till

 

Debatten kring vår flyktingpolitik blir allt intensivare, och man får vara mer än blind för

att inte inse att politiken havererat.

 

Att den haverat beror på en salig blandning av "att inte vilja", "att inte kunna" och

"att blunda för verkligheten".

 

MED DEN SALIGA BLANDNINGEN BRUKAR DET GÅ SOM DET GÅR, OCH HÄR

HAR BLANDNINGEN HAVERERAT.

 

I Dagens Industri i dag kan man läsa en ledare med rubriken:

 

" Löfven och Kinberg Batra bör lära sig av Kanada".

 

Nu uppehåller sig ledarskribenten, Jenny Sonesson, vid hur det är i just Kanada, men

rubriken skulle mycket väl hänvisat till fler länder än Kanada.

 

Den tragiska sanningen är tyvärr att politiker i de flesta länder intar en mer verk-

lighetsbaserad och ansvarsfull hållning till flyktingfrågan.

 

I ledaren kan man läsa punkt efter punkt, område efter område, där Kanadas ambition

är att hantera uppkomna problem, medan jämförelsen visar att Sverige struntar i upp-

komna problem.

 

Lite tillspetsat tycks det inte vara begränsat till att Sveriges politiker struntar i

uppkomna problem, man vill göra problemen ännu mer omfattande och svår-

lösta, på annat sätt kan man knappast den uttalade uppfattningen i vissa väsent-

liga avseenden.

 

Ledaren är klart läsvärd, gör många för Sverige generande jämförelser, varav 3 sådana

är rent bestickande.

 

Den ena jämförelsen avser hur arbetskrafts- och flyktinginvandringen hanteras i stort.

 

I Kanada menar ledarskribenten att arbetskrafts- och flyktinginvandringen är  strikt

planerad.

 

HUR DEN ÄR I SVERIGE VET VI, HÄR SKER VARE SIG NÅGON PLANERING ELLER

REGLERING. I DEN MÅN DET SKER EN PLANERING ÄR DET FLYKTINGARNA SJÄL-

VA OCH KRIMINELLA ORGANISATIONER/ARBETSGIVARE SOM STÅR FÖR DETTA.

 

Sverige har helt enkelt lämnat "walk over" när det gäller planering och/eller reglering på

området.

 

Den andra jämförelsen gäller att man i Kanada har som överordnat mål att kanadensar-

nas hälsa och säkerhet ska värnas.

 

HUR DET ÄR I SVERIGE VET VI, HÄR BORTSER OANSVARIGA POLITIKER FULL-

STÄNDIGT FRÅN ATT SÄKERHETEN BLIR INTE VÄRND PÅ SÄTT SOM SKER.

 

En överrepresentation av kriminalitet bland invandrare, en escalerad och grövre kriminali-

ter, 55 "nogozoner" dit inte ens polisen vågar sig, stegrat antal gruppvåldtäkter, bränder

av bilar, bränder av skolor, skottlossningar och handgranatsattacker äventyrar säkerhe-

heten men anses av oansvariga politiker vara det pris vi ska betala för att våra "hjärtan'

ska kunna öppnas" och "våra hjärnor stängas".

 

Den 3 jämförelsen avser volymfrågan.

 

I Kanada anses det som en självklarhet att "volymen" inte blir större än att invand-

ringen kan hanteras.

 

HUR DET ÄR I SVERIGE VET VI, HÄR FÅR MAN INTE NÄMNA ORDET VOLYM, OCH

HUR STOR VOLYMEN SKA VARA BESTÄMMER FLYKTINGARNA SJÄLVA.

 

I ledarrubriken menar skribenten att Löfven och Kinberg Batra bör lära sig av Kanada och

skriver att man borde boka in ett möte med Kanadas ambassadör.

 

Det är till att vara naiv i överkant. Nämnda personer har inte målat in sig i ett hörn, de

har naglat fast sig i ett hörn.

 

Att Löfven och/eller Batra Kinberg skulle vara förmögna att göra en omsvängning

inom flyktingpolitiken annat än marginellt eller retoriskt är helt enkelt inte möjligt.

 

FÖR ETT ÅTTONDE UNDERVERK INOM VÅR VÄRLD ÄR VÄL INTE MÖJLIGT, EL-

LER ?

 

AE

 

 

VAKUUK INOM RÄTTSOMRÅDET

Statens kärnuppgifter omfattar inte alla

 

Att det är glest med poliser inom glesbygden vet vi sedan länge.

 

Härom dagen blev vi brutalt uppmärksamma på detta inslag inom den svenska

välfärden.

 

Vi fick då läsa om ett äldre par bosatt avskilt i glesbygdsområde, mannen be-

skrevs som rullstolsbunden och kvinnan som "en kort 70 årig gumma". När

paret hörde ljud utanför bad den rullstolsbundne mannen "gumman" att gå

ut och se vad det är.

 

Ta med Dig bollträt tillade den rullstolsbundne mannen.

 

DEN 70 ÅRIGA GUMMAN TOG MED SIG BOLLTRÄT OCH VÄL UTANFÖR

STUGAN FANN EN VAD HON BESKRIVER SOM "EN MAN SOM TALADE

NÅGOT SOM LÄT RYSKA"

 

Gumman blev rädd,  adrenalinet strömmade genom kroppen, så till den milda

grad att den man "som talade ett språk som lät som ryska"  efter att ha träf-

fats av bollträt ett antal gånger, skrikande begav sig till skogs.

 

Den rullstolsbundne mannen hade under tiden ringt till polisen. Närmaste po-

lisstation var belägen så att det skulle ta 1 1/2 tim (enochenhalv timma) för

polisen att infinna sig.

 

Efter att först ha utlovat infinna sig meddelade polisen ganska så snabbt att

de inte hade någon bil att undvara.

 

Troligen skulle det bli för dyrt att köra den långa vägen.

 

Nu slutade denna affär något så när lyckligt, om man bortser från den rädsla

det gamla paret nu har för att bo avskilt i glesbygd.

 

Trots att det hela slutade lyckligt visar det inträffade på förfärande brister vad

gäller säkerhet och trygghet inom vissa områden.

 

Det ses som en av Statens kärnuppgífter att tillhandahålla säkerhet och

trygghet för medborgarna. Ett viktigt inslag för att kunna upprätthålla

någon form av säkerhet och trygghet är att det finns polis närvarande

i den meningen att den kan ingripa inom skälig och rimlig tid.

 

ATT DET TAR 1 1/2 TIMMA FÖR POLISEN ATT INFINNA SIG ÄR VARE

SIG RIMLIGT ELLER SKÄLIGT.

 

DET ÄR HELT ENKELT SÅ ORIMLIGT OCH OSKÄLIGT ATT DET INNE-

BÄR ATT STATEN ÄR OFÖRMÖGEN ATT LÖSA EN AV SINA KÄRNUPP-

GIFTER INOM VISSA DELAR AV GLESBYGD.

 

Det spelar ingen roll vilka ursäkter eller bortförklaringar politiker och myndig-

heter har.

 

Det inträffade visar att Staten valt att organisera polisorganisationen

på ett sådant sätt att Staten inte kan lösa en av sina viktigaste kärnupp-

gifter för vissa medborgare i vissa områden.

 

Vill vi ha det på det viset ? Uppenbarligen, eftersom vi finner oss i det.

Kanske blir det "Du" själv som nästa gång råkar ut för att Staten inte löser

kärnuppgiften att värna om trygghet och säkerhet, kommer "Du" då också

tycka att denna uppgift ska stå tillbaka inom vissa områden ?

 

Troligen inte.

 

AE

 

 

 

 

 

 

DEMOKRATISKT UNDERSKOTT I FACKET

Fackliga medlemmar ska inte ha inflytande

 

Inom politiken har vi vant oss vid bisarra uttalanden och bisarra överenskommelser,

som inte syftar till annat  än att hålla "alla sverigedemokrater utan allt inflytande".

 

Då även sverigedemokrater är medborgare, väljare och bärare av demokratiska rät-

tigheter är denna typ av uttalanden och överenskommelser inget annat än regelrät-

ta angrepp på vår demokrati.

 

Detta tycks också ha medfört konsekvenser inom väljarkåren.

 

ALLA SOM "FLYR" TILL SVERIGEDEMOKRATERNA TYCKS INTE VARA "RA-

SISTER" UTAN DE FLYR TILL SVERIGEDEMOKRATERNA, DÅ DE SER DETTA

PARTI SOM DET ENDA DEMOKRATISKA ALTERNATIVET.

 

Nu tycks denna farsot, regelrätta angrepp på demokratin, också ha fått fotfäste inom

LO. Under de senaste dagarna har vi erfarit att stödet för SD under sommaren ökat

dramatiskt, Bland annat har vi då fått veta att bland "arbetarna" är SD nu största par-

ti.

 

Hur förhåller då sig LO till detta ??

 

Man förhåller sig till detta genom att uttala att man vill öka det demokratiska

underskottet.

 

MAN VILL STÄRKA BANDEN TILL SOCIALDEMOKRATERNA FÖR ATT MINSKA

SD INFLYTANDE BLAND ARBETARNA.

 

"Arbetare" och "sverigedemokrat" är ju synonymt i stor utsträckning, det man här säger

är att LO vill stärka banden för att minska "arbetarnas" inflytande.

 

DETTA UTTALANDE HAR KUNNA PASSERA I SVERIGE UTAN ATT NÅGON RE-

AGERAT.

 

Det säger en hel del om det demokratiska underskottet i Sverige, kanske inte

en hel del, det kanske säger allt.

 

Många har faktiskt trott att LO just var till för att öka "arbetarnas" inflytande, inte för

att minska "arbetarnas" inflytande.

 

Nu måste man i ärlighetens namn erkänna att LO ledningen inte är enig kring hur

LO ska förhålla sig här. Uttalandet har fällts av ordföranden, Thorvaldsson, medan

Tomas Baudin distanserar sig från uttalandet.

 

Den senare lever kvar i den "främlingsfientliga" uppfattningen att LO är till för med-

lemmarna och i första hand ska verka för dessa och deras inflytande, oavsett deras

politiska hemhörighet.

 

AE

EUROPASM LÄGSTA ARBETSLÖSHET

Ett löfte blir en utmaning, som inte ens "blir en tumme"

 

Många politiska löften avges i förhastat mod eller kanske i högmod. Frågan är om

inte löftet att ernå EU lägsta arbetslöshet år 2020 kommer att gå till historien som'

ett av våra minst genomtänkta, och desperata, löften.

 

Till en början tycks man inte socialdemokraterna själva tro på sitt löfte, som man

numera beskriver som en utmaning.

 

Enligt regeringens nya bedömningar kommer arbetslösheten att sjunka till 6,2 %

år 2019. Det innebär, allt annat lika, att arbetslösheten fram till 2020 måste ner

med ytterligare 1,2 %.

 

Vem tror på det ?

 

INGEN, INTE ENS REGERINGEN. SOM OMVANDAT LÖFTET TILL EN UTMA-

NING.

 

Men det verkar som om Stefan Löfven själv inte gett målet, numera utmaningen,

något innehåll.

 

Tyskland och Österrike har i dag EU lägsta arbetslöshet, ser vi till Tyskland kan

nivån anges till ungefär 5 %.

 

Det är denna nivå man använder sig av när man bedömer möjligheterna att nå

EU lägsta arbetslöshet 2020.

 

Målet beskrivs, eller mer rätt antyds vara. att komma under 5 %.

 

Men om konjuktur mm medger att Sverige trots allt kommer under 5 % år 2020

är det högst möjligt, närmast självklart, att Tyskland också reducerat sin arbets-

löshet och år 2020 ligger under 5 %.

 

Den fråga som nu uppstår, och som inte tycks vara utklarad, är:

 

Innebär det uttalade målet, numera omvandlat till utmaning, att Sveriges

arbetslöshet ska vara lägre än vad som gäller för övriga EU länder år 2020

eller är målet att Sveriges arbetslöshet år 2020 ska jämföras med Tysklands

arbetslöshet år 2015 ??

 

BORDE INTE LÖFTET VARA UTFORMAT SÅ ATT DET RÅDDE KLARHET

KRING DETTA.

 

Den debatt som förs kring frågan, och de argument som förs fram, tyder på att

man avser göra en jämförelse med Tysklands arbetslöshet år 2015.

 

VAR DET VERKLIGEN SÅ STEFAN LÖFVEN TÄNKTE SIG DET HELA DÅ

HAN UTTALADE MÅLET ?

 

Finns det förresten inte sådana som påstår att uttalade mål ska vara mätbara,

konkreta och kunna förstås, så att det möjliggör att utforma den taktik, som

erfordras för att nå målet ??

 

AE

MODERATA VÄLJARE RÖSTAR MED FÖTTERNA ?

Hotet mot moderaterna, att man röstar "med huvudet"

 

I dag kan man läsa ett inlägg i Dagens Samhälle, där en moderat skribent

uttrycker sin fasa, för att demokratiska krafter får genomslag i Sverige.

 

Fasan gäller att SD nu enligt en undersökning blivit det största partiet i

Sverige.

 

Skribenten menar att det är en stor risk att denna utveckling fortsätter

och att väljarna i utsträckning röstar på SD. Skribenten beskriver då'

detta "som att väljarna röstar med fötterna".

 

Moderaternas politik inom flyktingpolitiken är inget annat än en ren

katastrof.

 

EN ANNAN STOR KATASTROF TYCKS VARA ATT MAN INTE ENS KAN

SKILJA MELLAN KROPPENS OLIKA KROPPSDELAR.

 

Om väljare överger moderaterna för deras flyktingpolitik beror det inte på att

man röstar med fötterna.

 

Det beror mer på att man insett att det katastrofala läget i Sverige, när

det gäller de påfrestningar, kriminalitet och annat, som den alltför sto-

ra invandringen för med sig, kräver att man röstar inte med fötterna

utan med huvudet.

 

AE

ÖPPENHET KRÄVER SÄKERHET

Hatsajten Dagens Industri slår till igen

 

Dagens Industri har i dag en ledare med rubriken "Öppenhet kräver säkerhet".

Denna ledare får nog anses vara ett under, ett under av tydlighet, ett under av

klarhet, ett under av korrekt analys och ett under av djärvhet.

 

Med den för Sverige sedvanliga retoriken är ledaren så tydlig och klar att DI

kanske numera bör sorteras in under gruppen "hatsajter".

 

I vart fall 'är ledaren läsvärd, otroligt läsvärd.

 

Inledningen utgörs av ett antal konstateranden, där framförs alla de positiva

inslag en ansvarsfull invandringspolitik för med sig.

 

Med väl detta sagt tar ledaren upp mindre ansvarsfulla inslag i den förda in-
vandringspolitiken. Man kan då läsa i ledaren:

 

" Ett öppet samhälle kräver starka institutioner, frihet utan gemensamma

normer och regler blir lätt frihet för den starke att förtrycka den svage".

 

Tål att suga på och i ledaren välkomnas Stefan Löfvens sommartal, som i vissa'

avseenden knyter an till detta.

 

Det sägs i ledaren att invandringspolitiken kretsar kring "jobb och bostäder", men

säkerhetsfrågorna är underskattade, man kan bland annat läsa:

 

" 55 bostadsområden ligger utanför rättssamhällets kontroll och det är ett

allvarligt underkännande och en delorsak till sommarens våldsbrottslighet".

 

Vidare kan man läsa att "Kampen mot islamiseringens inskränkningar ska vara

lika självklar som kampen mot nazismen".

 

Den som hört Mona Sahlin uttala sig om så kallade "återvändare" och tagit del av

Örebros och Stockholms förslag att ge dessa gräddfiler till "jobb och bostäder" in-

ser omedelbart att här finns mycket att göra.

 

Som sagt, DI är inte rädd att "sticka ut hakan", man kan då läsa:

 

" Ett öppet samhälle kräver kontroll av sina gränser, det måste vara skillnad

på ett ja eller nej om man är välkommen".

 

TÄNK ATT NÅGON VÅGAR SÄGA NÅGOT SÅ SJÄLVKLART, RENA RAMA "HAT-

SAJTEN".

 

Men det blir värre, och man kan då läsa:

 

"Migrationsverket måste ha verktyg för att identifiera och avvisa exempelvis

IS. Passexpeditionen ska inte vara en fri sedelpress, där man kan hämta ut hur

många pass som helst för försäljning på svarta marknaden".

 

INTE ENS DEN VÄRSTA "HATSAJT" SKULLE VÄL VÅGA SÄGA NÅGOT SÅ

SJÄLVKLART.

 

Men inte ens detta räcker, vi får veta att det finns gränser för hur stort ansvar som

Sverige kan ta, det har ju ingen vetat tidigare, eller ?? Vi får också läsa att de höga

volymerna pressar de social systemen.

 

Volymerna ?? För detta fick ju Tobias Billström stryk ?? Just det, DI påstår att volym-

frågan är viktig, man undrar hur det tänker och vågar, vill man inte ha några prenume-

ranter längre ??

 

Ledarens sammanfattning är en riktig rysare, där sammanfattas ledaren på ett sätt

som inte får sammanfattas:

 

"Sverige har inte ansvaret för hela världen, men vi har hela ansvaret för detta

land".

 

Efter denna saftiga sammanfattning är det bara att konstatera att DI inte längre bör

ha mer läsare, än vad som kan räknas på ena handens fingrar.

 

För med den sammanfattningen bör väl DI vara en "hatsajt", eller ??

 

AE

 

 

JONAS SJÖSTEDT VÄRNAR OM PSYKISKT SJUKA

Vänsterpartiet slår en lans för psykiskt utsatta

 

I sitt "sommartal" föreslår Jonas Sjöstedt att man ska avsätta ytterligare resurser för

att möta den ökade psykiska ohälsan bland unga.

 

Den psykiska ohälsan har under åren försämrats och det är på tiden att problemet

uppmärksammas i den meningen att man gör någonting åt det.

 

Som en akut åtgärd för att "lindra nöden"  är ökade resurser både motiverat och nöd-

vändigt, men som i många andra sammanhang angriper man symptomen i stället

för att angripa orsakerna.

 

Sverige har större psykisk ohälsa bland unga än andra jämförbara länder,

detta är inget resultat av någon naturkraft utan det är ett resultat av en po-

litisk utveckljng.

 

Den psykiska ohälsan i ett land beror av många faktorer och det är naturligtsvis

väldigt svårt att bedöma en enskilds faktors inverkan, men vissa inslag i samhäl-

let har en framträdande roll i samhället, vad gäller graden av psykisk ohälsa.

 

En sådan faktor är den trygghet och säkerhet medborgarna känner.

 

SEDAN ETT ANTAL ÅR HAR SÄKERHETSFRÅGOR OCH TRYGGHETSFRÅGOR

FÅTT STÅ TILLBAKA I POLITIKEN.

 

Den senaste trygghetsundersökningen visar tydligt att medborgarnas trygghet har

minskat, att detta tar sig uttryck i ökad psykisk ohälsa behöver man inte vara ve-

tenskapsman för att förstå.

 

En annan viktig faktor, som påverkar den psykiska ohälsan, är den samman-

hållning ett samhälle rymmer på ett övergripenade plan.

 

SEDAN ETT ANTAL  HAR POLARISERINGEN I SAMHÄLLET ÖKAT, DE EKO-

NOMISKA KLYFTORNA HAR ÖKAT, MOTSÄTTNINGARNA I DAG MELLAN O-

 

Inte heller behöver man vara vetenskapsman för att förstå att religiösa, etniska

och andra motsättningar i förening med ökade ekonomiska klyftor leder till ökad

psykisk ohälsa.

 

En tredje faktor, som med säkerhet påverkar den psykiska ohälsan, är den

grund samhället vilar på och som individerna då också vilar på. Grundläg-

gande gemensamma värderingar, gemensamma normer och möjligheter

att identifiera sig med samhället är förutsättningar för att skapa en miljö

i vilken inte psykisk ohälsa frodas mer än på andra håll.

 

DET ÄR INGEN ÖVERDRIGT ATT PÅSTÅ ATT POLITIKEN SEDAN NÅGRA

ÅR, DECENNIER, ARBETAT FÖGA, ELLER INTE ALLS, FÖR ATT FRÄMJA

EN MILJÖ I DESSA AVSEENDEN, SOM DÅ UTGÖR EN FÖRUTSÄTTNING

FÖR ATT DEN PSYKISKA OHÄLSAN INTE ÖKAR.

 

Ska vi då fortsätta på den inslagna vägen, se den psykiska ohälsan öka bland

unga, och för varje steg den ökar tilldela ökade resurser till vården ?

 

Eller ska vi tänka om, kanske till och med ta ett steg tillbaka i vissa avseenden,

och försöka förebygga att den psykiska ohälsan inte ökar utan i stället minskar ?

 

Man kan ju tycka att valet borde vara lätt, men ingen i utveckligen tyder på

annat än att man fortsätter på den inslagna vägen.

 

AE

 

IS STOLTA FANOR

Sverige framstår allt mer som ett terrornäste

 

Ett antal boende i Malmö uppger på nätet att de observerat 7 bilar körande omkring

i Malmö med IS fanor.

 

En del ställer sig frågan om detta verkligen kan vara sant. Varför skulle det inte kunna

vara sant ?

 

Nyligen körde ett antal bilar omkring i Bergsjön (Göteborg) med samma fanor

svajande i luften.

 

INGEN BRYDDE SIG OM DET DÅ SÅ VARFÖR SKA MAN BRY SIG OM IS FANOR

I MALMÖ NU ??

 

Runt omkring i Europa hävdas allmänt att Sverige är Europas mest "islamiserade land", så

varför skulle IS fanor inte vaj runt om i landets städer ??

 

Kanske var det bara "återvändare" ?

 

I så fall borde kanske Mona Sahlin visa intresse och dela ut "jobb och bostäder"

AE

 

ÄR VERKLIGEN MODERATEN BO LUNDGREN RÄTT CITERAD ?

Skulle verkligen välfärdssamhället krossas ?

 

Källgransking är viktigt, mycket viktigt, och därför bör man vara försiktig med att föra

"rykten" vidare.

 

Vissa "rykten" framstår dock som så sannolika och har sådan tyngd att de motiverar

att återges utan fullständig källgranskning.

 

Ett sådant "rykte" kunde man  i går återfinna, där Gransking Sverige uppgavs ha fått

viss information efter en intervju med bland annat förre moderatledaren Bo Lundgren.

 

Denna intervju innehåller inslag, som är rent förfärande, även om bara en "bråk-

del" skulle vara sant.

 

Enligt Granskning Sverige var inte en stor invandring ett mål för Fredrik Reinfeldt.

 

En stor invandring, skapad genom allt tal om "humanitär stormakt" och "öppna

hjärtan" skulle i stället ha varit en medel för att nå det verkliga målet.

 

DET VERKLIGA MÅLET SKULLE I STÄLLET HA VARIT ATT KROSSA VÄLFÄR-

DEN.

 

Detta låter ju för otroligt för att kunna vara sant, eller ?

 

Men förre moderatledaren Bo Lundgren tycks uttrycka sig i intervjun, på ett sätt som kan

tolkas som att han har den uppfattningen.

 

Även den socialdemokratiske reportern Daniel Suhonen uttrycker sig som att man kan

tolka att han också är inne på den linjen.

 

Men fortfarande låter det väl för otroligt för att vara sant, eller ?

 

Går man tillbaks i ´tiden, till den tid då Fredrik Reinfeldt var ordförande i MUF, då hit-

tar man ledtrådar, som kan tolkas som att det som framstår som otroligt inte är helt

otroligt.

 

Ikonen Fredrik Reinfeldt skrev då den uppmärksammade boken "Det Sovande Folket".

I denna framgår tydligt att hans ambition just var att "krossa den svenska välfärden".

 

Hans uppfattning om de medborgare, som hyllade den svenska välfärden var

kristallklar och den återgavs på ett antal ställen i boken.

 

DESSA MEDBORGARE VAR, SOM FREDRIK REINFELDT UTTRYCKTE SIG,

MENTALT HANDIKAPPADE.

 

Så långt är allt alltså sant,

 

Vi har alltså under 8 år haft en statsminíster, som under sin tid som ordförande

i MUF hade som ambition att krossa välfärden och som såg alla som mentalt

handikappade som inte delade denna ambition.

 

Men att använda en stor invandring, för att nå detta mål, det låter väl ändå för otro-

ligt för att kunna vara sant, eller ?

 

Går man åter till tiden, då det begav sig, då Fredrik Reinfeldt var ordförande i MUF,

då fanns det en grupp kring honom som tydligt förklarade att man just ville krossa

välfärden, och att en stor invandring skulle kunna vara ett medel att nå detta.

 

Som framgår i Fredrik Reinfeldts digra litterära verk, Det Sovande folket" skul-

le ingen bidragstagare kunna leva "över svältgränsen" (klart uttalat i boken) och

välfärden skulle krossas så att alla skulle arbeta för att försörja sig, alternativt

inte kunna klara sig.

 

TÄNK OM DET ÄR DENNA, NÄRMAST OBSKYRA, MÅLSÄTTNING, SOM LIGGER

BAKOM DEN OMHULDADE "JOBBLINJEN" ???

 

ATT KROSSA VÄLFÄRDEN.

 

Ska man tro på "rykten" ?

 

I vissa fall ska man nog inte helt förkasta "rykten" , i vart fall inte om en  så kallad samlad

bild pekar i den riktningen att "ryktet" kanske inte är helt fel.

 

Det räcker med att ett embryo av dessa uppgifter är sanningsenliga för att Moderater-

na har en bakgrundshistoria, som behöver redas ut.

 

En "vitbok" skulle kanske vara rätta medlet för att nå fram till den sanning som

finns bakom Fredrik Reinfeldt ambition att krossa välfärden och vilka medel

han var beredd att tillgripa för att nå detta mål.

 

 

 

AE

 

 

 

 

 

 

 

 

STARK STAT GER SVAG UNDERSÅTE

I Sverige får individen stå tillbaka för staten

 

I länder där man eftersträvar en rimlig balans mellan enskilda individer och det

"allmänna" pågår en ständig diskussion hur den balansen ska uppnås.

 

I Sverige sker ingen debatt kring denna balans överhuvudtaget. I den mån

det funnits en debatt upphörde den när förre statsministern Ingvar Carlsson

införde begreppet "medborgarrätt".

 

EN MEDBORGARRÄTT SOM SLOG FAST ATT STATENS INTRESSE SÄTTS

FÖRE ENSKILDAS INTRESSEN.

 

Vi ser exempel på denna bristande balans dagligen i vår vardag, ibland blir vi brutalt

påminda om obalansen.

 

I dag kan man i Borås Tidning läsa om ett exempel på den obalans som uppstår

när statens intresse går före enskildas intressen.

 

Inslaget gäller utfärdandet av lärarlegitimationer. Där kan man läsa att det under

2015 skett 50 JO anmälningar därför att väntetiderna på en ansökan dragit ut på

tiden.

 

En lärare skickade in ansökan i juni 2014, därefter var det helt tyst fram till förra

veckan, då fick läraren svar.

 

EFTER 13 MÅNADER.

 

Men borde då inte det "allmänna" också känna undersåtens tryck, i vart fall lite grann,

bara lite lite grann ??

 

Nej, inte om man ska se till den obalans som råder mellan stat och undersåte, mani-

festerad genom Ingvar Carlssons "medborgarrätt".

 

Denna obalans, där undersåten ska inta underläge, sätter fingret på en öm punkt, en

mycket öm punkt.

 

DEN FRÅGAN ÄR VEM SOM ÄR TILL FÖR VEM.

 

I en stat med medborgarrätt är undersåten till för staten, medan i en stat med där

medborgarna har individuella rättigheter, är staten till för medborgaren.

 

Att nu läraren får vänta på svar i 13 månader gör ju att vi inte behöver fundera

på vad som gäller i Sverige.

 

 Borås Tidning skriver också att läraren i fråga ett flertal gånger bett om en förkla-

ring varför det tagit så lång tid.

 

Behöver det sägas att läraren ifråga inte erhöll något svar, knappast ??

 

I ETT LAND MED MEDBORGARRÄTT ÄR DET UNDERSÅTEN SOM SKA

SVARA STATEN.

 

Ska balans skapas mellan dessa skilda intressen är det en förutsättning att samma

krav ställs på det "allmänna" som på undersåten.

 

Så är det definitivt inte.

 

I svaret fanns ingen ursäkt eller förklaring till varför väntetiden uppgått till absurda

13 månader. Men vi undersåtar vet svaret ändå.

 

UNDERSÅTAR SKA LÄRA SIG VÄNTA, SÅ ATT UNDERSÅTARNA LÄR SIG FÖR-

STÅ VEM DET ÄR SOM STYR OCH STÄLLER.

 

Detta är inget påhitt, inte heller någon överdrift. Undertecknad hade en gång en god vän

som tjänstgjorde på dåvarande Länsrätten som ett led i sin strävan att "bli advokat". Vän-

nen ifråga var ambitiös, snabb och driftig vilket visade sig genom att ärenden rann snabbt

genom hans händer, snabbare än vad Länsrätten i övrigt var van vid.

 

Vännen i fråga blir då inkallad till sin chef, dåvarande Länsrådet, och blir uppläxad för'

att han handlägger ärenden för snabbt.

 

MOTIVET TILL ATT ÄRENDEN INTE SKA HANDLÄGGAS SNABBT VAR ATT MED-

BORGARNA (LÄS UNDERSÅTARNA) SKULLE KÄNNA MYNDIGHETENS TYNGD.

 

Väntetiden på 13 månader visar att inget förändrats sedan dess. Vi är vana vid långa

väntetider, att bli satta på undantag och att bli nonchalerade.

 

Med den synen på väntetider borde väl det "allmänna" vara generösa med hur lång

tid vi undersåtar kan ta på oss med att inkomma med olika uppgifter och att lämna svar

på olika frågor, eller ???

 

Men se, så är det inte, så är det inte alls, det är precis tvärtom.

 

Precis lika slappa, som myndigheterna är, när det gäller att serva medborgarna, precis

lika stränga är de, när det gäller undersåtarnas skyldighet att serva det "allmänna".

 

Ve den undersåte, som inkommer med sen uppgift, svar senare än tre veckor rende-

rar i något som kan beskrivas som en nutida stupstock.

 

OBSKYRA FÖRSENINGSAVGIFTER, SKATTETILLÄGG OCH ALLSKÖNS ÖVER-

GREPP FÖR ATT UNDERSÅTENS, SOM LÄNSRÅDET SA, SKA KÄNNA MYNDIG-

HETENS TRYCK.

 

Är det verkligen denna obalans vi undersåtar vill eftersträva ?

 

Uppenbarligen, eftersom vi inte gör något åt obalansen, eller ?

 

AE

 

 

 

 

ARBETSKRAFTSTILLSTÅND SOM AFFÄRSIDE

Sveriges nya tillväxtbransch

 

Så var då åter arbetskraftsinvandringen "på tapeten", denna gång, åter frestas man

tillägga, i form av information om att arbetskraftstillstånden missbrukas.

 

FÖR VILKEN GÅNG I ORDNINGEN UNDRAR MAN ??

 

Återigen får vi höra att arbetskraftstillstånden är föremål för en omfattande handel.

Denna handel har då två inslag, ett där "släktingar" tillhandahåller tillstånd, dels

där så kallade "skrupelfria affärsmän" sätter i system att handla med dessa till-

stånd.

 

På den fria kapitalmarknanden utgör tydligen gällande marknadspris 250 000:-.

För den nätta summan får man stanna i Sverige, på gott och ont.

 

FÖR DET SOM VILL TRYGGA RESTEN AV LIVET KAN EN INVESTERING PÅ

250 000:- TYCKAS VARA EN RELATIVT BLYGSAM SUMMA.

 

Detta försiggår mer eller mindre öppet och alla vet mer eller mindre om det.

 

Men varför ska man överlåta denna lukrativa marknad till "släktingar" och "skrupel-

fria" affärsmän. Staten brukar ju inte tacka nej till en liten slant, varifrån den kom-

mer tycks vara mindre intressant.

 

Varför inte öppna en ny statlig myndig, kanske kallad "Gräddfilsmyndigheten",

där flyktingar stadda vid kassa får erlägga en slant till vår skattekista. Då slipper

man alla halvtillåtna lösningar och allt kan gå ordnat till, förutom att statens un-

derskott minskar.

 

Myndigheten kan starta sin verksamhet redan i morgon, krategen är ju re-

dan krattad och det finns mängder av politiker, som inte vill något hellre än

att bli generaldirektör.

 

Vad tycker då ansvariga politiker om det sätt på vilket arbetskraftstillstånden miss-

brukas, för missbruk är det frågan om, även om missbruk är en mild beskrivning.'

 

ANSVARIGA POLITIKER ACCEPTERAR DET SOM FÖRSIGGÅR.

 

För om man känner till ett problem, problmet går att lösa, och man väljer att inte

lösa problemet, då accepterar man väl det hela, eller ???

 

AE

 

TRAFIKVERKETS LÖGNER

Trafikverket ljuger om säkerhetsrisker

 

När det gäller Trafikverket tycks det inte finnas någon ände på förskräckelsen.

 

Inte ens när generaldirektören Gunnar Malm, Europas "byfåne", slutade upp-

hörde förskräckelserna. Härom dagen erfor vi att sliprarna på de mest trafike-

rade spåren norr Stockholm var så ruttna, att de utgjorde en säkerhetsrisk.

 

Det visade sig då att sliprarna redan för 7 år sedan utmärktes som akuta säker-

hetsrisker, vilka krävde omedelbara insatser.

 

Sliprarna är ännu inte utbytta, vilket inte kan tolkas på annat sätt än att Trafik-

verket som "omedelbart" menar en tidsrymd som sträcker sig längre än 7 år.

 

När nu detta uppmärksammas, åter frestas man tillägga, kan man tycka att

Trafikverket efter alla förskräckelser uppvisade någon form av förmåga till

krishantering.

 

Den förmåga till krishantering Trafikverket nu uppvisar är att ljuga, som

vanligt frestas man tillägga.

 

MAN HÄVDAR DÅ ATT DE RUTTNA SLIPRARNA BARA LIGGER PÅ SPÅR

SOM LEDER TILL DEPÅER OCH PÅ VILKA SPÅR INGA PASSAGERADE

FRAKTAS.

 

Man får väl anta att det var därför de ruttna sliprarna redan för 7 år sedan ansågs

som en akut risk för passagerarna.

 

Efter att fackliga organisationer visat att det även gäller de mest trafikerade spå-

ren, menar Trafikverket att man i sitt första uttalande inte var sanningsenlig, den

här gången också frestas man tillägga.

 

PÅ MER BEGRIPLIG SVENSKA LJÖG HELT ENKELT TRAFIKVERKET.

 

Och det är ingen obetydlig lögn man framför. Det är passagerarnas säkerhet,

eller brist på säkerhet, man väljer att ljuga om, något som inte kan tolkas på

annat sätt än att man helt enkelt struntar i passagerarnas säkerhet.

 

Vems är då felet ? Trafikverkets, som väljer att göra fel prioritering ? Eller

ansvariga politiska instanser, som väljer att ge ett anslag till Trafikverket, som

inte möjliggör för verket att uppfylla de mest elementära säkerhetskraven ?

 

Kommer någon att få ta ansvar för den uppkomna situationen ?

 

Den frågan är lätt att svara på.

 

INGEN, VARE SIG INOM TRAFIKVERKET ELLER PÅ POLITISK NIVÅ

KOMMER ATT FÅ TA ANSVAR FÖR NÅGONTING. I DEN OFFENTLIGA

SFÄREN ANSES DET SOM HÖJDEN AV VISDOM ATT INGEN SKA BEHÖVA

TA ANSVAR FÖR NÅGONTING.

 

Den typen av kultur, att ljuga för medborgarna och att inte ta ansvar för någon-

ting, besvarar också en annan fråga.

 

Vem är till för vem ? Är medborgarna till för Trafikverket och politikerna

eller är Trafikverket och politikerna till för medborgarna.

 

EFTERSOM INGEN NÅGONSIN TAR ANSVAR FÖR NÅGONTING INOM

DEN OFFENTLIGA SFÄREN MÅSTE RIMLIGEN SVAREN BLI ATT MED-

BORGARNA ÄR TILL FÖR ÖVRIGA NÄMNDA.

 

I en mer civiliserat utvecklad kultur skulle förhållandet vara det motsatta, det

skulle anses som självklart att både Trafikverk och politiker ska vara till för

medborgarna. Lika självklart skulle vara att ingen, absolut ingen inom vare

sig trafikverk eller annorstädes skulle komma på iden att ljuga om säkerhets-

risker, av vitalt intresse för passagerarna.

 

Lika självklart skulle vara att om någon chef, eller politiker. ändå skulle

komma på den befängda iden att ljuga om säkerhetsrisker, vitala för

passagerna, då skulle anständigheten visa sig gällande.

 

OCH ANSTÄNDIGHET I DENNA TYP AV SITUATIONER ÄR AVSKED

OCH/ELLER LÄMNADE AV UPPDRAG.

 

DET BORDE HELT ENKELT, I VARJE CIVILISERAT LAND, VARA EN

OMÖJLIGHET ATT ANSVARIGA CHEFER, ELLER POLITIKER, LJUGER

OM VITALA SÄKERHETSFRÅGOR.

 

I Sverige är det inte en omöjlighet, vilken slutsats kam na då dra av detta ?

 

AE

TRAFIKVERKETS TUFFA PRIORITERINGAR

Järnvägsnät på dekis

 

Sprickorna i vår fasad blir allt tydligare, ofta uppvisar Trafikverket de grövsta sprickorna.

Det går knappt en dag, i vart fall inte en vecka, utan att en större eller mindre skandal

uppdagas inom Trafikverkets område.

 

Den senaste, och sannolikt inte den sista, stora skandalen inom trafikverkets om-

råde utgörs nu av ruttna sliprar.

 

SLIPRAR SOM ÄR SÅ RUTTNA ATT TÅGEN RISKERAR ATT SPÅRA UT.

 

Bristerna återfinns på våra mest trafikerade sträckor, många svenskar lever alltså ett

farligt liv, därför att Trafikverket tycks strunta i det mesta.

 

Sliprarna är alltså så ruttna, att tågen riskerar att spåra ur. något som Trafikverket

känt till i många år.

 

På de mest trafikerade spåren norrut från Stockholm markerades dessa ruttna

sliprar redan för 7 - 8 år sedan.

 

MARKERINGEN DÅ INNEBAR ATT BRSITERNA VAR SÅ STORA OCH AKUTA

ATT SLIPRARNA OMEDELBART MÅSTE BYTAS.

 

Hur ser det ut i dag ?

 

Det som var akut för 7 - 8 år sedan och sågs som en stor säkerhetsrisk, så stor att

man då ansåg att sliprarna skulle bytas omgående, ser i dag ut som det gjorde för

7 - 8 år sedan.

 

DET SER UT SOM RUTTNA SLIPRAR, SÅ RUTTNA ATT TÅGEN RISKERAR ATT

SPÅRA UR.

 

TRAFIKVERKET HAR ALLTSÅ INTE GJORT ETT DUGG ÅT DESSA SÄKERHETS-

RISKER.

 

Hur förklarar och försvarar då Trafikverket att de ruttna sliprarna ligger kvar ?

 

Man försvarar sig med att man bara åtgärder vad man kallar "tuffa prioriteringar.

 

SOM TÅGRESENÄR TAR MAN SIG FÖR PANNAN OCH UNDRAR HUR EN MINDRE

"TUFF PRIORITERING" KAN SE UT OCH HUR LÅNG TID ET KAN DA ATT ÅTGÄR-

DA EN SÅDAN "

 

Bedömare menar att både gällande lagar och Trafikverkets egna föreskrifter är utfor-

made, så att man akut måste åtgärda denna form av säkerhetsrisker.

 

Trots detta menar alltså Trafikverket att man inte bryr sig, man ägnar sig bara

åt "tuffa prioriteringar".

 

Hur ser då landets politiska ledning på detta problem, att sliprarna är så ruttna på våra

mest trafikerade linjer, att tågen riskerar att spåra ur.

 

Även landets politiska ledning, riksdag och regering, struntar i att sliprarna är

ruttna, man får väl anta att man även på dessa nivåer ägnar sig åt lite "tuffare

prioriteringar".

 

KANSKA "TUFFA PRIORITERINGAR" I FORM AV HÖGHASTIGHETSTÅG.

 

Sådana höghastighetståg, som de flesta intierade bedömare inte anser är samhälls-

ekonomiskt försvarsbart att bygga ut.

 

Inom nationalekonomi, och även andra former av ekonomi, gäller att tillgängliga me-

del ska "allokeras" dit de gör mest nytta.

 

Detta tolkar Regering, Riksdag och Trafikverket som att allokeringen inte ska

gå dit säkerheten kräver utan allokeringen ska gå dit den samhällsekonomiska

nyttan är så liten att den inte motiverar dessa enorma investeringar.

 

ENORMA INVESTERINGAR, SÅ STORA ATT MAN IN TE VET HUR FINANSIER-

IGEN SKA SKE, TROTS ATT PRELIMINÄRA BESLUT TAGITS OM ATT UTBYGG-

NAD SKA SKE.

 

Hur bör man som medborgare / väljare se på detta ?

 

Kanske som vanligt.

 

TACKA SIN LYCKLIGA STJÄRNA ATT DET INTE FINNS NÅGOT FÖRTROENDE

ATT TAPPA.

 

AE