DEN SVENSKA FÖRNEKELSEN
Det är alltid någon annans fel
Sedan framgångarna efter 2 VK, där man milt uttryckt kan säga att vårt bidrag var
försumbart, har vi haft en förvrängd självbild.
Vi är världsbäst, är vi inte världsetta så är vi världsledande.
VI ÄR VÄRLDSLEDANDE NÄR DET GÄLLER VÅLDTÄKTER, VI ÄR VÄRLDS-
LEDANDE NÄR DET GÄLLER BRINNANDE BILAR, VI ÄR VÄRLDSLEDANDE
NÄR DET GÄLLER SKOLBRÄNDER OCH VI ÄR VÄRLDSLEDANDE NÄR DET
GÄLLER SKOTTLOSSNINGAR PÅ ÖPPEN GATA.
NU 'ÄR VI OCKSÅ VÄRLDSLEDANDE NÄR DET GÄLLER HANDGRANATS-
KASTNING.
I går rapporterades den 8:e handgranatkastningen i Malmö under kort tid, inte
långt därefter, idag, fick vi rapport om ännu en attack med handgranat.
Sverige är nu alltså världsledande även när det gäller att använda det mili-
tära vapnet handgranat, avsett för att sätta fienden ur stridbart skick.
Vems är då felet att Sverige blivit världsledande på detta område, självfallet är
det inte vårt fel, med den självbild vi har, att landet nu blivit världsledande på
detta något tvivelaktiga område.
Det gäller därför att söka sig ut i världen för att hitta någon som är skyldig till
att Sverige nu är världsledande på detta område.
Den som söker sin lycka, hittar sin lycka, brukar det heta, och det tycks
gälla även här.
TILL VÅR STORA LYCKA HITTAR VI DEN SKYLDIGE PÅ BALKAN, MER
SPECIFIKT JUGOSLAVIEN.
Nu kan vi andas ut, nu vet vi att det inte är vårt fel att Sverige blivit världsle-
dande på detta något tvivelaktiga område.
Men hur riktigt är detta, på riktigt, med handen på hjärtat ? Föga riktigt lär
man kunna påstå.
Kastas det handgranater i Italien ? Nej - - Kastas det handgranater i
Frankrike ? Nej -- Kastas det handgranater i Tyskland ? Nej -- Kastas
det handgranater i något annat civiliserat land ? Nej.
DET TYCKS ALLTSÅ VARA ETT SPECIFIKT SVENSKT PROBLEM.
Kastas det handgranater i Linköping ? Nej -- Kastas det handgranater
i Karlstad ? Nej -- Kastas det handgranater i Boden ? Nej -- Kastas
det handgranater i någon annan svensk stad än Malmö ? Nej.
Om man alltså lämnar förnekelsens territorium, och ägnar sig åt lite efter-
tanke, bara lite, kommer man alltså snabbt fram till följande:
Att det kastas handgranater i Malmö tycks vara ett specifikt svenskt'
problem, ännu mer specifikt ett problem i Malmö.
Men så kan vi ju inte resonera, då skulle vi ju tvingas lämna förnekelsens
territorium och hela vår självbild, uppbyggd med idogt arbete under många
decennier, skulle ju raseras över en natt.
Så låt oss därför stanna kvar i förnekelsens territorium och skyll på
någon annan, varför inte Jugoslavien, där finns det ju handgranater
i omlopp.
Elaka tungor, så kallade rasister och nazister, hävdar att det finns ett sam-
band mellan att vi nu är världsledande på handgranatkastning och att vi är
världsledande i invandring.
Men så kan det ju inte vara.
DET VET VI JU VI ALLA, I VART FALL ALLA VI SOM VÄGRAR ATT LÄM-
NA FÖRNEKELSENS TERRITORIUM.
Och skulle det ändå vara på det viset, som rasister och nazister menar, så
måste vi ju ändå förhålla oss rätt, i vart fall om vi ska stanna kvar i förnekel-
sens territorium.
Då far man inte tala om det.'
DET VET JU OCKSÅ ALLA.
AE
Kommentarer
Trackback
