POLITISK RETORIK
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta
Just denna precisering använde en känd filosof för många år sedan. På
den tiden tycktes kraven på tänkandet vara lågt ställda.
Nu är det motiverat att ställa högre krav på tänkandet och det synes finnas
många som inte tänker alls, i denna krets hittar man förvånande nog
väldigt många politiker.
När det gäller politikers retorik och tänkande i dag skulle nog samma
filosof i dag formulera sig lite annorlunda:
Det dunkelt sagda är det dunkla.
I retoriken har uppstått ett egenvärde så att det sagda inte ska uppfyllas
av något som kan verkar meningsfullt och framför allt ska det inte vara
tydligt.
Under inga omständigheter anses en politiker få säga något som är så
tydligt att man senare kan ställas till ansvar för något man sagt.
Man svänger sig med floskler och ser detta som en dygd och utvecklar det
som vore det en konstart. Verkligheten framstår alltmer som mindre viktig och
floskler ersätter alltmer verklighet och fakta. Nysvenska och floskler som
värdegrunder, certifiering, kvalitetssäkring, handlingsplaner, samverkans-
grupper, nätverkande mm, alla känns vi vid dem. Normalt finns det inget
meningsfullt bakom dem, i bästa fall är den en omskrivning av att man gör
som man gjort förut och funnit bra. I sämsta fall gör man något nytt där man
inte har en aning om vilka konsekvenserna blir. Att upprepa orden synes också
ofta ha ett egenvärde. Att upprepa värdegrund 3 gånger synes bättre än
att säga det 1 gång. Dessutom verkar det faktiska innehållet stå i motsats-
förhållande till antalet gånger vederbörande uttrycker ordet.
Ordet möjlig synes nu kunna läggas till denna långa lista.
I Riksdagens partiledardebatt förenades Jan Björklund och Jimmie Åkesson
och kände samhörighet när det gällde krav på språkkunskaper. Jan Björklund
medgav att man här intog samma ståndpunkt. Förskräckt över detta medgi-
vande distanserade han sig genom att säga:
Men vi är olika partier, Sverigedemokraterna vill begränsa invandringen
medan Folkpartiet vill att invandringen ska vara så stor som MÖJLIGT.
Så stort som möjligt, det låter väl humant och sympatiskt. Men vad representerar
ordet "möjligt" i detta sammanhang.
När det gäller Sverigedemokraterna anser man också att man ska ta emot så många
som "möjligt", men här har man specifierat vad man anser vara "möjligt". Man häv-
dar i sitt program att 5 000 per år är möjligt, därutöver uppkommer olika påfrestnin-
gar i samhället som bedöms bli så stora att det är "omöjligt" att ta in fler.
Även här synes alltså Sverigedemokraterna och Folkpartiet eniga, bägga vill ta in
så många som möjligt.
Men vad menar Björklund ? Finns det någon tanke bakom? En samlad bild pekar
entydigt att det är en floskler som inte är tänkt att betyda något och framför allt
inte vara bindande för något i framtiden. Totalt innehållslöst men är ändå tänkt
att kunna imponera och ge en bild av något, rent nys på vanlig hederlig svenska.
Är detta "möjligt" oändligt eller finns det begränsningar.
Några ekonomiska begränsningar finns det ju uppenbarligen inte, då varje enskild
invandrare uppges medföra ett nettotillskott i ekonomin. Att det bland gruppen
nyanlända finns ett stort antal sjuka och personer med funktionshinder är väl känt.
Detta främjar också tillväxten, så som våra politiker mäter den, så inte heller detta
kan vara en begränsning. Tillväxten anses öka, och det är ju bra, om konsumtionen
av sjuk- och hälsvård ökar.
Arbetsmarknaden medför ju heller ingen begränsning, i den politiska retoriken är
landet ju helt beroende av denna invandring för vår framtida trygghet. Ju fler
människor det finns som arbetar för vår välfärd desto bättre är det.
Ovanstående kriterier ger ju då ingen begränsning för vad som är "möjligt".
Då återstår egentligen bara den areala begränsningen, medger vår yta att vi
tar hit så många som möjligt, dvs ett antal miljarder. Det gör den faktiskt, vi
kan faktiskt ta hit så många som möjligt, men visst blir det trångt, mycket mer
trångt än vi är vana vid.
Menar då Jan Björklund att vi ska ta hit så många som möjligt. De flesta av oss
är nog ganska eniga om att det gör han inte.
Vad menar då Jan Björklund ??
Det är svårt att komma fram till en annan slutsats att han menar ingenting,
han menar alltså absolut INGENTING.
Ordet "möjligt" har inget som helst innehåll och betyder abslolut ingenting
i detta sammanhanget.
Är det bra med politiker som använder sig av ord som är tänkta att imponera men
som inte betyder något, inte ett dyft ??
En del tycker uppenbarligen att det är bra, med säkerhet är vi många andra av motsatt
uppfattning.
Jämförelsen med Jimmie Åkesson är inte tänkt att vara ett inlägg i invandrarfrågan,
den lämnas därhän här, men inlägget ger intressanta, om nu detta är rätt uttryck,
beklämmande kanske stämmer bättre, associationer om det politiska språkets inne-
håll.
Orden rasism och främlingsfientlighet används som tillhygge i de mest befängda
sammanhang. Mig veterligen är det ingen politiker som velat eller vågat att ge
dessa uttryck ett innehåll eller mening, så att mottagaren förstår vad som menas
och vad det representerar.
Jan Björklund har gett en bra illustration och definition på vad som är rasism
och främlingsfientlighet.
Partierna är ju eniga, båda vill ha språkkrav och båda en invandring som är så stor
som "möjlig". Ända finns det en gränsdragning som motiverar att man beskyller den
ena parten för att vara främlingsfientlig.
Björklunds definition är ju både tydlig och lätt att förstå.
Definerar man order möjligt och fyller det med ett begripligt innehåll, här att
ta emot maximalt 5 000 nyanlända per år, då är man rasist och främlingsfientlig.
Använder man ordet "möjligt" i detta sammanhang utan att göra det begripligt,
det kan tolkas från allt från 5 100 till "hela världen", då är man inte rasist och
främlingsfientlig.
Tydligheten blir ju inte större genom att den faktiska invandringen i antal varierar över
åren ibland är den 30 000 per år, ibland är den prognostiserad till 140 000. När är då
ordet möjligt rätt ??
Som sagt, inlägget är inte ett inlägg i invandrarfrågan, utan tänkt att belysa den polit-
iska retoriken.
Vill vi verkligen ha politiker som svänger sig med termer och floskler som inte
betyder någonting över huvudtaget ??
Jag tror faktiskt att vi är ganska så många som anser / tycker att det politiska språket
ska formas och fyllas med begripligt innehåll så att vi mottagare förstår vad som sägs.
Hela cirkusen med "rasism och främlingsfientlighet" är ju i sin helhet helt befängd. Det
finns veterligen bara 2 partier som förespråkar invandring i en omfattning som ligger i
närheten av "så stor som möjligt" och det är Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Alla övriga
partier, moderaterna, centerpartiet, folkpartiet och självfallet sverigedemokraterna, står
för begränsningar på olika sätt när det gäller invandringen. Det är således inte SD som
är ansvarig för gränspolisen och alla beslut om utvisningar, detta sköter övriga partier
helt på egen hand.
Det som skiljer partierna åt är att man står för mer eller mindre stora begränsningar. Var
går exakta gränsen, där främlingsvänlighet övergår till främlingsfientlighet, går per de-
finition aldrig att specifiera. Är 52 103 ett år rätt, men 52 104 samma år fel ? Självfallet går
det inte att resonera i sådana termer, men det är just det som sker. Sk etablerade partier
har gett sig själva rätten att definiera vad som är gränsen för främlingsfientlighet ett visst
år. Logiskt, knappast. Oseriöst, definitivt.
Verkligheten är alltså något helt annat än retoriken.
Väljer man att definiera främlingsfientlighet utfrån att man förespåkar begränsning
är vi alla, förutom alltså Miljöpartiet och Vänsterpartiet, främlingsfientliga men på
nivåer på en skala från 1 - 10. Hemskt kanske, men sant, defintivt sant.
Den dagen politikerna utformar sin retorik efter verkligen och fyller orden med begripligt
innehåll tycks avlägsen, men man kan ju drömma om den.
Väl mött
AE
Just denna precisering använde en känd filosof för många år sedan. På
den tiden tycktes kraven på tänkandet vara lågt ställda.
Nu är det motiverat att ställa högre krav på tänkandet och det synes finnas
många som inte tänker alls, i denna krets hittar man förvånande nog
väldigt många politiker.
När det gäller politikers retorik och tänkande i dag skulle nog samma
filosof i dag formulera sig lite annorlunda:
Det dunkelt sagda är det dunkla.
I retoriken har uppstått ett egenvärde så att det sagda inte ska uppfyllas
av något som kan verkar meningsfullt och framför allt ska det inte vara
tydligt.
Under inga omständigheter anses en politiker få säga något som är så
tydligt att man senare kan ställas till ansvar för något man sagt.
Man svänger sig med floskler och ser detta som en dygd och utvecklar det
som vore det en konstart. Verkligheten framstår alltmer som mindre viktig och
floskler ersätter alltmer verklighet och fakta. Nysvenska och floskler som
värdegrunder, certifiering, kvalitetssäkring, handlingsplaner, samverkans-
grupper, nätverkande mm, alla känns vi vid dem. Normalt finns det inget
meningsfullt bakom dem, i bästa fall är den en omskrivning av att man gör
som man gjort förut och funnit bra. I sämsta fall gör man något nytt där man
inte har en aning om vilka konsekvenserna blir. Att upprepa orden synes också
ofta ha ett egenvärde. Att upprepa värdegrund 3 gånger synes bättre än
att säga det 1 gång. Dessutom verkar det faktiska innehållet stå i motsats-
förhållande till antalet gånger vederbörande uttrycker ordet.
Ordet möjlig synes nu kunna läggas till denna långa lista.
I Riksdagens partiledardebatt förenades Jan Björklund och Jimmie Åkesson
och kände samhörighet när det gällde krav på språkkunskaper. Jan Björklund
medgav att man här intog samma ståndpunkt. Förskräckt över detta medgi-
vande distanserade han sig genom att säga:
Men vi är olika partier, Sverigedemokraterna vill begränsa invandringen
medan Folkpartiet vill att invandringen ska vara så stor som MÖJLIGT.
Så stort som möjligt, det låter väl humant och sympatiskt. Men vad representerar
ordet "möjligt" i detta sammanhang.
När det gäller Sverigedemokraterna anser man också att man ska ta emot så många
som "möjligt", men här har man specifierat vad man anser vara "möjligt". Man häv-
dar i sitt program att 5 000 per år är möjligt, därutöver uppkommer olika påfrestnin-
gar i samhället som bedöms bli så stora att det är "omöjligt" att ta in fler.
Även här synes alltså Sverigedemokraterna och Folkpartiet eniga, bägga vill ta in
så många som möjligt.
Men vad menar Björklund ? Finns det någon tanke bakom? En samlad bild pekar
entydigt att det är en floskler som inte är tänkt att betyda något och framför allt
inte vara bindande för något i framtiden. Totalt innehållslöst men är ändå tänkt
att kunna imponera och ge en bild av något, rent nys på vanlig hederlig svenska.
Är detta "möjligt" oändligt eller finns det begränsningar.
Några ekonomiska begränsningar finns det ju uppenbarligen inte, då varje enskild
invandrare uppges medföra ett nettotillskott i ekonomin. Att det bland gruppen
nyanlända finns ett stort antal sjuka och personer med funktionshinder är väl känt.
Detta främjar också tillväxten, så som våra politiker mäter den, så inte heller detta
kan vara en begränsning. Tillväxten anses öka, och det är ju bra, om konsumtionen
av sjuk- och hälsvård ökar.
Arbetsmarknaden medför ju heller ingen begränsning, i den politiska retoriken är
landet ju helt beroende av denna invandring för vår framtida trygghet. Ju fler
människor det finns som arbetar för vår välfärd desto bättre är det.
Ovanstående kriterier ger ju då ingen begränsning för vad som är "möjligt".
Då återstår egentligen bara den areala begränsningen, medger vår yta att vi
tar hit så många som möjligt, dvs ett antal miljarder. Det gör den faktiskt, vi
kan faktiskt ta hit så många som möjligt, men visst blir det trångt, mycket mer
trångt än vi är vana vid.
Menar då Jan Björklund att vi ska ta hit så många som möjligt. De flesta av oss
är nog ganska eniga om att det gör han inte.
Vad menar då Jan Björklund ??
Det är svårt att komma fram till en annan slutsats att han menar ingenting,
han menar alltså absolut INGENTING.
Ordet "möjligt" har inget som helst innehåll och betyder abslolut ingenting
i detta sammanhanget.
Är det bra med politiker som använder sig av ord som är tänkta att imponera men
som inte betyder något, inte ett dyft ??
En del tycker uppenbarligen att det är bra, med säkerhet är vi många andra av motsatt
uppfattning.
Jämförelsen med Jimmie Åkesson är inte tänkt att vara ett inlägg i invandrarfrågan,
den lämnas därhän här, men inlägget ger intressanta, om nu detta är rätt uttryck,
beklämmande kanske stämmer bättre, associationer om det politiska språkets inne-
håll.
Orden rasism och främlingsfientlighet används som tillhygge i de mest befängda
sammanhang. Mig veterligen är det ingen politiker som velat eller vågat att ge
dessa uttryck ett innehåll eller mening, så att mottagaren förstår vad som menas
och vad det representerar.
Jan Björklund har gett en bra illustration och definition på vad som är rasism
och främlingsfientlighet.
Partierna är ju eniga, båda vill ha språkkrav och båda en invandring som är så stor
som "möjlig". Ända finns det en gränsdragning som motiverar att man beskyller den
ena parten för att vara främlingsfientlig.
Björklunds definition är ju både tydlig och lätt att förstå.
Definerar man order möjligt och fyller det med ett begripligt innehåll, här att
ta emot maximalt 5 000 nyanlända per år, då är man rasist och främlingsfientlig.
Använder man ordet "möjligt" i detta sammanhang utan att göra det begripligt,
det kan tolkas från allt från 5 100 till "hela världen", då är man inte rasist och
främlingsfientlig.
Tydligheten blir ju inte större genom att den faktiska invandringen i antal varierar över
åren ibland är den 30 000 per år, ibland är den prognostiserad till 140 000. När är då
ordet möjligt rätt ??
Som sagt, inlägget är inte ett inlägg i invandrarfrågan, utan tänkt att belysa den polit-
iska retoriken.
Vill vi verkligen ha politiker som svänger sig med termer och floskler som inte
betyder någonting över huvudtaget ??
Jag tror faktiskt att vi är ganska så många som anser / tycker att det politiska språket
ska formas och fyllas med begripligt innehåll så att vi mottagare förstår vad som sägs.
Hela cirkusen med "rasism och främlingsfientlighet" är ju i sin helhet helt befängd. Det
finns veterligen bara 2 partier som förespråkar invandring i en omfattning som ligger i
närheten av "så stor som möjligt" och det är Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Alla övriga
partier, moderaterna, centerpartiet, folkpartiet och självfallet sverigedemokraterna, står
för begränsningar på olika sätt när det gäller invandringen. Det är således inte SD som
är ansvarig för gränspolisen och alla beslut om utvisningar, detta sköter övriga partier
helt på egen hand.
Det som skiljer partierna åt är att man står för mer eller mindre stora begränsningar. Var
går exakta gränsen, där främlingsvänlighet övergår till främlingsfientlighet, går per de-
finition aldrig att specifiera. Är 52 103 ett år rätt, men 52 104 samma år fel ? Självfallet går
det inte att resonera i sådana termer, men det är just det som sker. Sk etablerade partier
har gett sig själva rätten att definiera vad som är gränsen för främlingsfientlighet ett visst
år. Logiskt, knappast. Oseriöst, definitivt.
Verkligheten är alltså något helt annat än retoriken.
Väljer man att definiera främlingsfientlighet utfrån att man förespåkar begränsning
är vi alla, förutom alltså Miljöpartiet och Vänsterpartiet, främlingsfientliga men på
nivåer på en skala från 1 - 10. Hemskt kanske, men sant, defintivt sant.
Den dagen politikerna utformar sin retorik efter verkligen och fyller orden med begripligt
innehåll tycks avlägsen, men man kan ju drömma om den.
Väl mött
AE
Kommentarer
Trackback
