boråspolitik

Nationaldagen har firats traditionsenligt utan några kända politiska incidenter,
vilket lyckligstvis (tyvärr) minskar utrymmet för aktuella blogginlägg. Som tur är
finns det ändå en del värt att ta upp.

Emotsedda semestertider närmar sig och Korsica är ett mycket uppskattat semester-
alternativ. Våra valda politiker har sett till att de genom Riksdagsförvaltningen har
närmast oanade och obegränsade möjligheter att få sina semesterresor betalda med
skattemedel. Man behöver bara uppge ett någorlunda rimligt motiv och ingen skulle
komma på iden att ifrågasätta detta.

Förra sommaren hade vår uppskattade riksdagsledamot Ulrik Nilsson förmånen att
på skattebetalarnas bekostnad mitt i semestertid tillbringa en vecka på Korsica som
semester, förlåt för språkstudier ska det vara.

Enligt tillförlitliga uppgifter, tyvärr inte bekräftade fullt ut, la vår högt värderade riks-
dagsman ner stora anstängningar för att hitta ett hotell med i huvudsakt andra svenska
semesterresenärer, så att han slapp konfronteras med det lokala språket franskan. Enligt
vad som är känt lär detta ha lyckats mycket väl.

Enligt tillförlitliga uppgifter, fortfarande inte bekräftade fullt ut, inträffade en dråplig inci-
dent i slutet av veckan.

På väg till hotellet, efter en heldag på stranden, för att inta middagsmåltiden med andra
svenska semesterresenärer blev han varse en äldre dam, som nyligen ramlat och förblev
liggande. I tron att det var en fransyska ställde han sig tveksam till att ingripa, då han
inte ville konfronteras med ett okänt språk. Till hans överraskning ropade damen på honom
och han kände då igen henne som en av de svenska gästerna på hotellet.

I detta läge kändes uppenbarligen ingen tveksamhet utan riksdagsmannen la ifrån sig sitt
fortfarande oöppnade språklexikon, som bars mest för syns skull, och skyndade till undsättning.

När han hjälpt damen visste hon inte till sig av tacksamhet och bad att få återgälda på något
sätt och frågade då vår högt ärade riksdagsman om hon kunde hjälpa honom med något.

Ulrik var inte svaret skyldig och menade att det kunde hon visst. Hur då frågade damen och inte
heller nu var Ulrik svaret skyldig. Han menade att hon kunde rösta på honom i nästa personval.

Damen blev helt förskräckt och flämtade till samtidigt som hon uppgav:

Nu går Du för långt Ulrik, jag slog mig i knät, inte i huvudet.

Som sagt, uppgifterna är inte bekräftade fullt ut, men utifrån en samlad bild bär de sannolikhetens
prägel. Ulrik Nillson har inte heller dementerat uppgifterna angående denna incident.

När det gäller dessa förmånliga språkresor finns det illvilliga och avundsjuka skattebetalare som
uppger att de inte förstår hur dessa resor får ske.

Den svenska jantelagen förnekar sig inte och dessutom borde väl alla förstå att våra hårt arbetande
riksdagsmän måste premieras på olika sätt. Det är lätt att förstå hur slitsamt det måste vara att
ständigt behöva arbeta för att jobblinjen ska ge resultat, för andra är bäst att tillägga. I ett sådant
sammanhang framstår en semesterresa, förlåt språkresa, som en skälig premiering.

Med hänsyn till att våra riksdagsmän kan se fram mot en livslång försörjning utan arbetsplikt kan det
också vara lockande att snegla på en försörjd arbetsfri bosättning utomlands. En rekognoserings-
resa till Korsica kan då vara ett lämpligt alternativ, ett utomordentligt gott val i så fall.

Det är lätt att känna sympati för våra högt värderade riksdagsmän när de orättvist blir kritiserade
för att utnyttja dessa resor alltför mycket, det är då tur att de kan se fram mot en tryggad framtid
och försörjning efter avslutat riksdagsuppdrag, det är inte för mycket begärt.

Det finns också illvilliga väljare och skattebetalare, som envist hävdar att just Ulrik Nilsson tillhör
den grupp som mest missbrukar, förlåt utnyttjar denna möjlighet. Så kan det naturligtsvis inte
vara och man förstår det utanförskap och den utsatthet Ulrik måste uppleva. Dessutom vet ju alla
att han varit närvarande under Riksdagens möten vid flera tillfällen.

Häls
AE