Besparingar
Det blir nu alltmer uppenbart att satsningen på ökat antal poliser inte medför
ökat / bättre resultat. När antalet poliser under de senaste åren ökat med 3 000
till c:a 20 000 har tvärtom resultat blivit sämre och bl uppklarningsprocenten har
minskat.
Justitieminstern betecknar det hela som skräp. Samtidigt finns det väl egentligen
ingen anledning att bli förvånad. En så stor organisation behöver väl rimligen en
ledning, och det är svårt tänka sig att någon ser Rikspolischef Svensson som en
sådan.
Däremot ser man ju utifrån den faktiska siuationen enorma möjligheter till stora
besparingar. Om det nu föreligger ett omvänt förhållande mellan ökning av antalet
poliser och uppklarade brott, kanske det inte är optimalt att fortsätta den utveck-
ling som nu pågår.
Ett nytänkande, sk förändringsarbete eller förnyelseprocess, framstår som motiverat.
Ett sådant skulle ju kunna tänkas inrikta sig på att minska antalet poliser kraftigt då
det är uppenbart att brottsbekämpningen då skulle bli väsentligt mer effektivt helt
utifrån empiriska studier.
Det är förvånade att ingen politiker har väckt denna tanke med hänsyn till den enorma
potential detta inrymmer och behovet av framtida medel för vår välfärd.
Till Polisens fördel måste man ändå erkänna att man internt, även lokalt i Borås,
strävar i just denna riktning. Alla vet ju att Polisen inte rycker ut vid anmälan om
brott och redan detta medför ju kraftiga besparingar. Ovanpå detta bekämpar man
målmedvetet alla ambitioner från medborgarna att lämna in anmälan om olika brott,
men den följden att utredningskostnaderna kan minska väsentligt och fler poliser
kan få spela innebandy eller till och med återgå i yttre tjänst.
Polisernas ambitioner om besparingar slutat ju inte med detta. Skulle något enstaka
brottsoffer klara av den tröskel det innebär att få polisen att ta upp en anmälan har
man i samråd med Åklagarmyndigheten infört en närmast unik besparingspotential.
Utan att genomföra den allra minsta utredning, inte ens om gärningsmannen till
polisens förtret är förd till polisstationen, översänder man dagen efter till anmälaren
beslutet "Brott anses ej föreligga".
Såvisst bör det finnas enorma besparingspotentialer, det är upp till våra valda att våga
anta denna utmaning.
När det gäller besparingar finns ju ytterligare områden där sådana kan göras. Nuvarande
Kommunala styre har mycket att lära av Ann Marie Lindgren. På hennes tid var man mer
tydlig och konsekvent när man sökte olika besparingsmöjligheter. Socialstyrelsen genom-
förde under hennes år en utredning över antalet hemlösa i olika städer och kom fram till
att det fanns 28 hemlösa i Borås, allt utifrån de kriterier Socialstyrelsen satte upp.
BT valde då att följa upp detta och konfronterade Ann Marie Lindgren med detta. Hon
hanterade detta dock mycket skickligt och målmedvetet genom att hävda att det inte
fanns hemlösa i Borås. Genialt, för då erfordras ju inte heller några medel för att lösa
problemet.
Vårt nuvarande Kommunala Styre har tydligen inte samma förmåga att se möjligheten
till besparingar. Lena Palmen trilskas fortfarande med att det finns hemlösa i Borås
och att något bör göras åt detta, att sedan föga blir gjort är en annan sak.
Man kan ju tycka att politikerna inte ska utsätta oss skattebetalare för kostnader som
kan väljas bort så enkelt som Ann Marie Lindgren valde att göra.
Skulle Kommunstyrelsen känna att förändringsarbetet och förnyelseprocessen i samband
med utarbetandet av värdegrunder och olika samverkansplaner skulle kunna omfatta denna
typ av ambitiösa och väl genomtänkta besparingar, så är ju potentialen även här betydande.
Man kan ju slippa allt "tjafs" om för låg bemanning på förskolor mm. I linje med Ann Marie
Lindgrens agerande hävdar man bara konsekvent att det "finns inga barn".
Ha en bra dag
AE
ökat / bättre resultat. När antalet poliser under de senaste åren ökat med 3 000
till c:a 20 000 har tvärtom resultat blivit sämre och bl uppklarningsprocenten har
minskat.
Justitieminstern betecknar det hela som skräp. Samtidigt finns det väl egentligen
ingen anledning att bli förvånad. En så stor organisation behöver väl rimligen en
ledning, och det är svårt tänka sig att någon ser Rikspolischef Svensson som en
sådan.
Däremot ser man ju utifrån den faktiska siuationen enorma möjligheter till stora
besparingar. Om det nu föreligger ett omvänt förhållande mellan ökning av antalet
poliser och uppklarade brott, kanske det inte är optimalt att fortsätta den utveck-
ling som nu pågår.
Ett nytänkande, sk förändringsarbete eller förnyelseprocess, framstår som motiverat.
Ett sådant skulle ju kunna tänkas inrikta sig på att minska antalet poliser kraftigt då
det är uppenbart att brottsbekämpningen då skulle bli väsentligt mer effektivt helt
utifrån empiriska studier.
Det är förvånade att ingen politiker har väckt denna tanke med hänsyn till den enorma
potential detta inrymmer och behovet av framtida medel för vår välfärd.
Till Polisens fördel måste man ändå erkänna att man internt, även lokalt i Borås,
strävar i just denna riktning. Alla vet ju att Polisen inte rycker ut vid anmälan om
brott och redan detta medför ju kraftiga besparingar. Ovanpå detta bekämpar man
målmedvetet alla ambitioner från medborgarna att lämna in anmälan om olika brott,
men den följden att utredningskostnaderna kan minska väsentligt och fler poliser
kan få spela innebandy eller till och med återgå i yttre tjänst.
Polisernas ambitioner om besparingar slutat ju inte med detta. Skulle något enstaka
brottsoffer klara av den tröskel det innebär att få polisen att ta upp en anmälan har
man i samråd med Åklagarmyndigheten infört en närmast unik besparingspotential.
Utan att genomföra den allra minsta utredning, inte ens om gärningsmannen till
polisens förtret är förd till polisstationen, översänder man dagen efter till anmälaren
beslutet "Brott anses ej föreligga".
Såvisst bör det finnas enorma besparingspotentialer, det är upp till våra valda att våga
anta denna utmaning.
När det gäller besparingar finns ju ytterligare områden där sådana kan göras. Nuvarande
Kommunala styre har mycket att lära av Ann Marie Lindgren. På hennes tid var man mer
tydlig och konsekvent när man sökte olika besparingsmöjligheter. Socialstyrelsen genom-
förde under hennes år en utredning över antalet hemlösa i olika städer och kom fram till
att det fanns 28 hemlösa i Borås, allt utifrån de kriterier Socialstyrelsen satte upp.
BT valde då att följa upp detta och konfronterade Ann Marie Lindgren med detta. Hon
hanterade detta dock mycket skickligt och målmedvetet genom att hävda att det inte
fanns hemlösa i Borås. Genialt, för då erfordras ju inte heller några medel för att lösa
problemet.
Vårt nuvarande Kommunala Styre har tydligen inte samma förmåga att se möjligheten
till besparingar. Lena Palmen trilskas fortfarande med att det finns hemlösa i Borås
och att något bör göras åt detta, att sedan föga blir gjort är en annan sak.
Man kan ju tycka att politikerna inte ska utsätta oss skattebetalare för kostnader som
kan väljas bort så enkelt som Ann Marie Lindgren valde att göra.
Skulle Kommunstyrelsen känna att förändringsarbetet och förnyelseprocessen i samband
med utarbetandet av värdegrunder och olika samverkansplaner skulle kunna omfatta denna
typ av ambitiösa och väl genomtänkta besparingar, så är ju potentialen även här betydande.
Man kan ju slippa allt "tjafs" om för låg bemanning på förskolor mm. I linje med Ann Marie
Lindgrens agerande hävdar man bara konsekvent att det "finns inga barn".
Ha en bra dag
AE
Kommentarer
Trackback
