POLITIKENS DÖRGRÄVARE

Dagen nästan alla jublar, igen
 
Idag har Chefen ECB uttalat sig, han har uttalat sig igen, för vilken
gång i ordningen vet han troligen inte själv.
 
Även denna gång ska valutaunionen räddas, för vilken gång i ordningen
den nu har räddats vet ingen längre.
 
Men nu ska den räddas ännu mer, den ska nu räddas till varje pris.
 
Nu jublar man en gång till, marknaderna jublar, börserna jublar,
räntorna går ner,bankerna jublar allra mest.
 
Om två dagar är jublet över och räntorna högre igen, vad vore EU
räddningar annars.
 
Men vem räddas när euron räddas, det är de som jublar mest.
 
Eu:s medborgare och demokratin har ingen anledning att jubla. Varje
gång krisen löses och nästan alla jublar medför det regelmässigt två saker:
 
1)  Åtstramningarna för enskilda EU medlemmar blir tydligare
2)  Demokratiunderskottet ökar
 
För att inte jublet ska fastna i halsen på alla de, nästan alla, som jublar idag
måste EU räddas med en bankunion, annars är de andra räddningarna verk-
ningslösa. Vad som händer vid en bankunion är det ingen som vill nämna
när man räddar euron.
 
Varje gång euron räddas ökar som sagt demokratiunderskottet och man
närmar sig alltmer någon form av omslagpunkt, där demokratiunderskottet
inte ökar utan diktaturinslaget ökar.
 
Troligen vill vi inte ha det så här men vi litade på de politiker vi valde, när
de garanterade oss att Eu projektet aldrig, aldrig och återigen aldrig skulle
ta form av federation.
 
Nu vet vi vad den garantin vad värd.
 
Vi bör också ta konskekvenserna av denna insikt och inse vad andra
garantier från politiker rent allmänt är värda, de är värda lika mycket.
 
DE ÄR SANNOLIKT INTE VÄRDA NÅGONTING DE HELLER.
 
Det behöver inte innebära att de medvetet lurar oss, de begriper helt
enkelt inte bättre.
 
Det kan i stället innebära, vilket är troligt, att de inte inser och fattar konse-
kvenserna av de beslut de fattar och de årgärder de genomför.
 
När euron räddas gång på gång och nu Chefen för ECB ska rädda euron
till varje pris så gör man det med medborgarnas pengar och det är med-
borgarna som drabbas av årstramningar mm.
 
Chefen ECB räddar euron med andras pengar till varje pris och det är andra
som till varje pris, sitt eget pris, tvingas att betala, att åter betala, och åter beta-
la en gång till, andras byggen av monument över sig själva.
 
Till varje pris och den sista medborgaren.
 
Det bisarra är att det troligen inte finns alternativ. Inkompetena politiker har
skapat katastrofer, som de anser sig ensamma om att kunna lösa, och anser
sig lösa detta med andra katastrofer.
 
Är vi verkligen inte värda mer ansvarsfulla och insiktsfulla politiker ??
 
Om inte, vad har vi då gjort för ont kan man fråga sig.
 
Snart är vi alla greker
AE
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0