SLUTET PÅ BÖRJAN
Vart är vi egentligen på väg
Efter den senaste tidens omslag i synen på vad flyktingpolitiken kostar, bara att den
kostar är ett omslag, och synen på den kommande ekonomin, kan man undra vart
vi är på väg.
Både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har gett oss en viss vägledning, under
mandatperioden erfordras ungefär 25 miljarder i skattehöjningar / utgiftsbegräns-
ningar.
Man har varit tämligen tydlig med att en stor del av detta "nya" behov är kopplat till
vad man från det hållet nu kallar skenade kostnader för invandring.
KI låter sig inte nöja med detta, utan vill plussa på med 100 miljarder, dvs sam-
manlagt 125 miljarder, och menar samtidigt att man är "snäll" mot regeringen
och tar till i underkant.
Mycket tyder på att KI är "snällt", alla andra fristående institut, såväl svenska som
natinella menar att inte heller 125 miljarder är tillräckligt.
DET MÅSTE TILL MYCKET TILL.
Vart är vi således på väg ? Mycket är som sagt kopplat till skenade kostnader för
invandringen, och studerar man den, kan man se tecken vart vi är på väg.
Utgående från vissa förutsättningar kan man skissa på hur stora dessa "skenande'
kostnader" är.
Mängden flyktingar, asylsökande och anhöriginvandring, ökar stadigt och sum-
man 200 000 per år tycks vara en gott utgångsläge för beräkningar. Inget tyder
på en minskande volym de närmaste åren, tvärtom tycks både de politiska am-
bitionerna och omvärlden tyda på att volymen kan komma att öka.
Sammantaget ger detta vid mandatperiodens slut cirka 800 000 nya utrikesfödda.
En rimlig bedömning är, utgående från arbetsmarknad och integration, att 2/3 av
dessa 800 000 vid periodens slut uppbär ersättning från olika trygghetssystem.
Leker man med en genomsnittlig ersättning för dessa med 75 000 per år, upp-
går då kostnaden vid mandatperiodens slut till ungefär 40 miljarder.
Mycket av detta går åter till statskassan i form av olika skatter, mervärdesskatt mm,
låt säga att nettokostnaden uppgår till hälften, dvs ungefär 20 miljarder.
Hänsyn är då inte tagen till andra betydande kostnadsökningar i form av större lärar-
behov, mer tolkar, asyladvokater mm. Låt säga att man rundar av summa till 25 mil-
jarder.
Ackumulerat för mandatperioden medför då ökningen av utrikesfödda en kostnads-
ökning på ungefär 50 miljarder, vilket innebär att bara de "skenande kostnaderna"
för invandring blir dubbelt så stora, som den ökning på 25 miljarder regeringen
skissaR.
Det ligger i sakens natur, att det kan bli "värre" och det kan bli "bättre", men det mesta
pekar på att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg har fel, igen, och att alla andra har rätt,
igen.
Efter nästa mandatperiods slut ökar sedan den årliga merkostnaden, allt annat lika
med drygt 6 miljarder om året, vilket inne bär skattehöjningar / utgiftsbegränsningar
varje år, hur stora de blir beror på tillväxten, men inget pekar idag på att den kan
kompensera för denna kostnadsökning.
Så vi kan skapa oss en bild av vart vi är på väg.
När man ser den bilden kommer man att tänka på Winston Churcill.
DETTA ÄR INTE SLUTET, DET ÄR INTE HELLER BÖRJAN PÅ SLUTET, DET
ÄR SLUTET PÅ BÖRJAN.
AE
Kommentarer
Trackback
